10 typer av håravfall: så känner du igen vad som händer med ditt hår

Att tappa hår är inte en diagnos, det är ett symtom. Bakom det kan ligga allt från ärftlighet och stress till en svampinfektion eller en sköldkörtel som går på fel varv. Mönstret säger ofta mer än mängden: var håret försvinner, hur fort det går och om hårbotten ser frisk ut är de ledtrådar som skiljer typerna åt. Vissa typer växer tillbaka av sig själva, andra är permanenta om de inte behandlas i tid.

Här går jag igenom de tio vanligaste typerna av håravfall, hur du känner igen dem och vad du kan göra.

Hur mycket hår är normalt att tappa?

Det är normalt att tappa ungefär 50 till 100 hårstrån per dag. Varje hårsäck går i cykler: en lång växtfas som kan pågå i flera år, en kort övergångsfas och en vilofas på några månader innan strået släpper. Håravfall blir ett problem först när fler strån faller än som växer ut, eller när hårsäckarna själva börjar ta skada.

10 typer av håravfall

1. Manligt mönsterhåravfall (androgenetisk alopeci)

Manligt mönsterhåravfall är den överlägset vanligaste typen av håravfall hos män, och den är ärftlig. Hormonet DHT får känsliga hårsäckar att krympa gradvis, så att strået blir tunnare och kortare för varje cykel tills det slutar växa. Det börjar oftast med vikar vid tinningarna och uttunning på hjässan. Förloppet mäts med Norwood-skalan för manligt håravfall, som går från ett till sju.

Behandling: Minoxidil och finasterid kan bromsa förloppet och ibland ge tillbaka en del hår, men effekten upphör när du slutar. Hårtransplantation är ett alternativ när håravfallet har stabiliserats.

2. Kvinnligt mönsterhåravfall

Kvinnligt mönsterhåravfall har samma ärftliga grund men ser annorlunda ut. I stället för vikar blir håret glesare över hela hjässan, och bena ser bredare ut. Hårfästet brukar vara kvar. Det blir vanligare efter klimakteriet, när hormonbalansen förändras.

Behandling: Minoxidil är förstahandsval. Eftersom liknande uttunning kan bero på järnbrist eller sköldkörteln är det klokt att ta blodprover först.

3. Fläckvis håravfall (alopecia areata)

Alopecia areata ger runda, släta kala fläckar, ofta stora som en tvåkrona, i hårbotten eller skägget. Det är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret angriper hårsäckarna. Hårbotten ser helt frisk ut, utan fjäll eller rodnad. Ibland syns korta, avbrutna strån i kanten av fläcken. Hos en mindre andel sprider det sig till hela hårbotten (alopecia totalis) eller hela kroppen (alopecia universalis).

Behandling: Många fläckar växer tillbaka av sig själva inom ett år. Hudläkare kan ge kortisoninjektioner, och vid omfattande former finns i dag tablettbehandling med så kallade JAK-hämmare.

4. Stressutlöst håravfall (telogent effluvium)

Telogent effluvium betyder att en stor del av hårsäckarna går in i vilofasen samtidigt och sedan släpper i klump. Utlösaren är en påfrestning för kroppen: hög feber, en operation, kraftig viktnedgång, en förlossning eller en period av svår stress. Det typiska är fördröjningen: håret börjar falla två till tre månader efter händelsen, vilket gör att få kopplar ihop de två.

Du märker det som mycket hår i duschen och på kudden, spritt över hela huvudet.

Behandling: Oftast ingen. När orsaken är borta återhämtar sig håret, vanligen inom sex månader. Pågår det längre bör du kontrollera järnvärden och sköldkörtel.

5. Håravfall av cellgifter (anagent effluvium)

Anagent effluvium drabbar hår som befinner sig i växtfas, och uppstår när celldelningen i hårsäckarna stoppas. Den vanligaste orsaken är cytostatika vid cancerbehandling. Till skillnad från telogent effluvium går det fort, ofta inom några veckor, och kan omfatta nästan allt hår på huvudet och kroppen.

Behandling: Håret växer i regel tillbaka efter avslutad behandling, ibland med en annan struktur eller färg de första åren. Kylmössa under behandlingen kan minska avfallet vid vissa typer av cellgifter.

6. Håravfall av dragning (traktionsalopeci)

Traktionsalopeci orsakas av att håret dras hårt under lång tid: täta flätor, dreads, hårda hästsvansar, hårförlängningar eller en tight manbun. Det syns oftast som glesare hår längs hårfästet och tinningarna, där spänningen är störst.

Behandling: Ändra frisyr tidigt, och håret återhämtar sig. Fortsätter dragningen i flera år kan hårsäckarna ärras och skadan bli permanent.

7. Tvångsmässigt hårdragande (trikotillomani)

Trikotillomani innebär att man drar ut sitt eget hår, ofta utan att helt vara medveten om det, till exempel vid stress, koncentration eller tristess. Det ger oregelbundna glesa områden med strån av olika längd, ofta på den sida av huvudet som motsvarar den dominanta handen. Även ögonbryn, ögonfransar och skägg kan drabbas.

Behandling: Det här är ett beteende och inte en hårsjukdom, så hjälpen kommer från psykologisk behandling, framför allt KBT med vanebrytande tekniker. Håret växer i regel tillbaka när dragandet upphör.

8. Ärrbildande håravfall (ärrande alopeci)

Ärrbildande alopeci är en grupp ovanliga inflammatoriska tillstånd där hårsäckarna förstörs och ersätts av ärrvävnad. Två exempel är lichen planopilaris och frontal fibroserande alopeci, där den senare ger ett hårfäste som långsamt kryper bakåt och främst drabbar kvinnor efter klimakteriet. Varningstecknen är klåda, sveda, rodnad eller fjäll runt hårsäckarna och en blank hud utan synliga porer.

Behandling: Förlorat hår kommer inte tillbaka, så målet är att stoppa inflammationen så tidigt som möjligt. Det här är ett skäl att söka hudläkare snabbt.

9. Svampinfektion i hårbotten (tinea capitis)

Tinea capitis är en svampinfektion som gör att hårstråna bryts av nära hårbotten. Den ger fjällande, ibland kliande fläckar med avbrutna strån, och ibland varfyllda bölder. Infektionen är vanligast hos barn men kan smitta till vuxna, bland annat från husdjur.

Behandling: Svampmedel i tablettform, eftersom krämer inte når ner i hårsäcken. Behandlas infektionen i tid växer håret tillbaka.

10. Håravfall vid brister och sköldkörtelrubbning

Både för hög och för låg ämnesomsättning, liksom järnbrist, kan ge diffust håravfall där håret blir tunnare och torrare över hela huvudet. Brist på protein, zink eller D-vitamin vid kraftig bantning kan ge samma bild. Vissa läkemedel, till exempel en del blodtrycksmediciner, blodförtunnande och isotretinoin mot akne, kan också ligga bakom.

Behandling: Behandla grundorsaken, och håret återhämtar sig oftast. Ett blodprov hos vårdcentralen är ett enkelt första steg.

Så skiljer du typerna åt

När ska du söka vård för håravfall?

Kontakta vårdcentral eller hudläkare om håravfallet kommer plötsligt, om du får kala fläckar, om hårbotten kliar, svider, fjällar eller är röd, eller om du samtidigt känner dig trött, fryser eller har tappat i vikt utan att förstå varför. Snabbt förlopp och symtom från hårbotten är de två tecknen som gör att du inte bör vänta.

Det viktigaste om olika typer av håravfall

De flesta typer av håravfall går att koppla till ett mönster. Vikar och hjässa hos män pekar på ärftligt håravfall, runda kala fläckar på alopecia areata och plötsligt, spritt avfall några månader efter en påfrestning på telogent effluvium. Många typer går tillbaka när orsaken är borta, medan ärftligt och ärrbildande håravfall kräver behandling för att inte förvärras. Är du osäker ger ett blodprov och en titt av en hudläkare oftast svaret.